Ny dag, samma rutiner.
A ringer och väcker mig, jag lägger på.
04.35, klockan ringer.
Ångesten träffar mig lika hårt som för 3,5 timme sedan, när jag somnade.
Duschens strålar smattrar mot naken hud, låter snarare som en kulspruta, öronbedövande, för tidigt.
Inspekterar alla brister som finns där, allt för många.
Ångestpåslag.
Tänker på gårdagen, firade familjemedlem, jag hatar alla former av högtider, måste låtsas att allt är okej fastän alla vet att så inte är fallet, jag vill helst låta bli, helt och hållet.
Förlåt för allt, monstret jag skapat under så många år, det där som säger att jag inte duger som jag är, förlåt.
Möter min spegelbild och vill bryta ihop, det går inte, jag är en fighter sägs det, keep the fuck together E - det är bara en dålig dag inte ett dåligt liv, jag intalar mig det iallafall.
