I want to live, not only survive.
Jag önskar att jag hade bra saker att säga er, att allt rullar på smärtfritt och att jag mår bra - men så är det inte.
Jag blir så trött på mig själv att jag bara vill krypa ihop och försvinna. Varför kan jag bara inte bli frisk? Jävla sjukdom, jag hatar dig från djupet av mitt hjärta samtidigt som jag lindas in i en sjuk falsk trygghet om att allt är 'bra', att jag bara behöver jobba hårdare, det är patetiskt - jag är patetisk.
Ganska ofta känns det som jag skenar i 110 utan att kunna bromsa, vad är det som skrämmer en? Kontroll, att släppa kontrollen. Jag är en person som kräver organisation/perfektion gjemtemot mig själv och ständiga mål för att stå ut och ha något att se fram emot för att må bra, men just nu verkar jag va tillfälligt blind för jag ser bara mörker, allt som är dåligt vilket är totalt ologiskt!
Jag tror dock att mycket handlar om att jag hela tiden pressar mig själv att prestera på topp, problemet är då att ingen är perfekt men det går inte in i min knäppa hjärna! Åh allt är komplicerat, jag längtar till lönen så jag får krama om mina fina älskade vänner, få ny livsglädje och hopp liksom, bara 7 dagar kvar weeeehooo!
Puss på Er!