Stop looking over my shoulder baby
I've stopped wonderin' what it means
Jag öppnar den förbannade porten för hundraelfte gången utan att egentligen ens reflektera, det går på automatik nu.
Jag skymtar en sliten tjej som blänger tillbaka mot mig i reflektionen som avspeglas i portens stora glasfönster, jag är så förbannat trött på allt det där som kallas livet.
Jag borde egentligen ta hissen upp till andra våningen men det ignorerar jag totalt, orkar inte ens bry mig längre ifall personalen ser mig. Jag tar mig på trappavsatsen och rusar upp de fjuttiga 17 trappsteg som jag för flera månader sedan räknat det till, känner mig lite nöjd över att jag förbränt några extra kalorier.
Tänker för mig själv hur jag ska hinna träna på det äckliga sjukhusrummet utan att någon personal kommer in.
"Klockan är fyra nu så jag borde hinna träna 2 timmar innan kvällsmaten?" , det ständiga dividerandet med mig själv, är det nu man kan konstatera att jag blivit komplett galen?!
Fokus Emilia, vänta vad har jag ätit idag? Okej, ett äpple innehåller...
~ 15/1-14, Lund.