Home is where the gym is.

publicerat i Allmänt, Anorexi, Personligt, Tankar/känslor;


They say, hey little girl 
In this world you will learn when you're older


Fokus. 
Träningen håller mig uppe, utan den vet jag inte hur jag skulle orka ta mig igenom kampen varje dag. Ibland vill jag bara slukas upp av jordens yta, sluta finnas för ett tag men jag vill inte dö, jag vill bara inte leva just nu, det är för mycket. 

Jag ler och ser glad ut, svarar "jo tack det är bara bra" men inombords vill jag bara skrika, jag är så jäkla trött på anorexin men samtidigt vågar jag inte släppa taget, jag måste ta hjälp fastän jag dragit mig för det, jag är ett organiserat kaos inombords, balanserar på gränsen, hela tiden - jag är bara så sliten.