Ångest.
Känslan jag vaknade upp med imorse som så många andra dagar, brutal jävla ångest. Varje del inombords skriker; jag vill inte mer. Jag vet att jag måste så jag tvingar mig ur sängen och beger mig ut i den frostimmiga kylan.
snabba andetag in genom näsan och ut igen genom munnen, just för att inte pressa ner allt för kall luft. Det känns som om det ska explodera inombords. Tankar och känslor känns som ett trassligt kasettband, hittar inget att greppa för att dämpa kaoset.
tänker på gårdagens samtal med psykologen och så fort jag kommer innanför dörren hemma igen så flyter jag ihop i en obetydlig patetisk fläck på marken, "fy faan vad du är äcklig och tjock".
Jag Kryper ihop i fosterställning på golvetoch släpper fram det där som jag hatar att visa, tårar.
Idag är ingen bra dag, idag vill jag bara utplånas från jordens yta.