Tisdag eftermiddag och jag har för första gången på väldigt länge lyssnat på min kropp. Jag glömmer oftast bort att jag är "sjuk", vill att livet ska pågå i 120km/h för det är ett tempo jag trivs i, men att ta det lugnt och vila tillhör inte på min lista men idag har jag förutom att jag gått långpromenad med hundarna faktiskt tagit det lugnt och bara kollat serier, min kropp hAr varit helt slut.
På torsdag ska jag in och vägas, ta puls och blodtryck (hatar det), just för att fokuset på siffrorna har varit en stor besatthet under hela tiden och fortfarande är, en evig kamp mot siffrorna och aldrig nöjd ändå så därför väger jag inte mig hemma, jag känner mig själv allt för bra för att veta att det triggar igång mig något fruktansvärt mycket och leder till dåligheter.
Just nu är jag som en emotionell berg och dalbana, how lovely - eller inte! Måste ha saker att göra på dagarna och just nu finns det inte, åååh panik! Det gör mig ledsen när jag inser att jag nästan inte har några vänner kvar för jag vet att det är mitt fel, jag valde det sjuka framför det friska och nu står jag här som en idiot.
❤️❤️❤️❤️❤️😘