She believed she could so she did
Det har varit ganska tyst här på bloggen på senaste tiden och det beror på att jag mått fruktansvärt dåligt, av hela lpt-situationen, miljön osv. men idag fick jag en chans, en chans som jag tänker ta i rätt riktning. Jag blev "utskriven" på en LPT- permission vilket betyder att jag ska vara 4 veckor hemma med besök 1gång i veckan på enheten för vikt/puls/blodtryck/provtagningar, jag ska "bevisa" att jag mår bättre av att vara hemma och klarar mig bättre hemma än på avdelningen, ska jag vara uppriktig så har jag gått ner mig i vikt en del i ett par veckor nu vilket beror på att jag mått så dåligt av situationen så läkarna bestämde sig (äntligen) att det var bättre för mig att komma hem under kontrollerade former (ingen är lyckligare än jag atm heheh) då jag blivit sämre och sämre nu för varje vecka som gått både kropps-och knoppsmässigt, denna gången är jag fast besluten för att klara det för jag har inga marginaler denna gången, minsta lilla gram ner innebär farligt lågt BMI och inläggning - dit vill jag inte komma igen, aldrigaldrigaldrig mer.
Så vet ni vad? Det första jag gjorde när jag blivit "utsläppt" var att fika en NORMAL fika med pappsen på Espresso house där jag tog en cheesecake & cafe latte - SAY WHAAAAT? Har jag gått och blivit galen? Nää hörni, eller jo galen är jag väl mer eller mindre men jag betedde mig precis normalt, valde vad EMILIA ville ha och jag njöt, grät nästan av lycka av så gott det var utan ångest (okej den kom men stängde ana ute). Så peepz därute, lets do this! Vem är med mig? Nu ska jag bannemig inte sabba chansen jag har, nu jävlar ska jag ta tag i 11års sjukdom och bli fri, det är dags att sakta men säkert ta steget mig frihet, hur många tårar som än kommer falla och hur mycket än ångesten kommer knackande så ska jag kämpa, jag ska ta upp kampen för mig, kämpa för min skull.
åååååååhhhh, vad glad jag blir!!! Nu jäklar kör du bara! Ingen plats för "misslyckanden", låt inte anorexin få tag i dig. DU vill inte tillbaka. Ta denna chansen nu och kör bara, kör bara Emilia!!! DU kommer inte att ångra dig, hamnar du där emot tillbaka kommer du ångra dig jävligt mycket. Så kör bara, kör bara, finns ingenting annat att säga. Du har fått EN chans och ta den, lova mig detta. Jag tror sten hårt på dig och hör av dig så fort motivationen sviktar så lovar jag att försöka hjälpa dig upp!!! Ta all hjälp du kan, njut av livet, njut av all jävla god mat&efterrätt! LEV!!! Massamassa kramar!!