It feels like yesterday
Fyra år har gått.
Det känns som det var igår och jag kan fortfarande se dig framför mig, jag önskar att jag bara mindes det som var bra innan du blev sjuk i lungcancer men likt förbannat plågar scenariot mig när du ligger i sjukhus sängen och kämpar med syrgasen. Ibland känns det så overkligt och jag kan komma på mig själv genom att säga "mormor & morfar" även fast jag vet att en av er inte existerar i en levande kropp längre, men i mitt hjärta lever du alltid kvar.
Idag är det din födelsedag och vi ska åka och tända ett ljus för dig på minneslunden,blandade känslor och tårarna bränner redan innanför ögonlocken. Dem säger att sorgen lägger sig men det tror jag inte på,för jag saknar dig lika mycket nu som för fyra år sedan och tomrummet är lika stort, ingen kan ersätta det.
Jag saknar dig, mormor.