The best things in life are unseen, thats Why we close our eyes when we kiss, laugh and dream.
Då var det 3 dagar kvar till London, är så galet taggad för jag tror det kommer bli så himla fint men fint sällskap och många sevärdheter. Samtidigt är jag totalt jävla livrädd, eller rättare sagt min anorexi flippar ut pga:
1. Vad finns där för mat som jag kan äta utan att få allt för mycket ångest?
2. Har inget tillgång till något gym, tränar därför som en galning nu innan
3. Klarar jag vara spontan?
4. Återigen vad det finns för mat/klarar jag utmana mig?
Det handlar om att bryta mönster, vilket inte är lätt när man praktiskt taget är rädd för allt som börjar på K = kolhydrater, F = Fett och S som i socker. Ni som inte känner mig ska veta att jag äter VÄLDIGT restriktivt, hittar jag något jag gillar och känns okej ångestmässigt så äter jag det om och om och om igen. Jag vet hur sjukt detta låter men jag är väl medveten om det och tar små steg i taget.
Så istället för att lyssna på anorexin intalar jag mig att
1. I CAN DO THIS
2. Jag har stöttande och supportande vänner som aldrig skulle tillåta mig bara skita i att äta
3. Jag vill försöka verka normal och inte waina.
4. Jag har sett fram emot London i flera år
5. Jag har världens finaste awesome sällskap med mig, så vad kan gå fel liksom?
6. Jag kan inte leva i rädsla för alltid, måste bryta mönster.
Jag tror på positivt tänkande, intalandets kraft, det var trots allt det som drev mig ner i skiten så varför inte använda förmågan till något positivt och bra istället?! Hej och hå, det här ska nog lösa sig, det gör det alltid!